månadsarkiv: april 2014

Ska det vara så svårt att fatta?

Så här i sista skälvande timmarna av ett läsår är det många lärare som beställer material, böcker och läromedel till nästa läsår. Alltså har jag försökt att i all blygsamhet (hm … märker ni att jag förminskar mig själv!?) bedriva lite smygmarknadsföring på sociala media (läs Facebook) Det finns flera sidor för pedagoger. Den allra största är kanske ELK (En läsande klass) och massor av lärare, även jag själv, går in med jämna mellanrum och botaniserar där.

 

Saken är den – och nu kommer vi till själva kärnan i detta inlägg – att jag, efter flera år av upprepat goda recensioner, blogginlägg och positiva kommentarer från både barn, föräldrar och pedagoger, fortfarande blir så FÖRVÅNAD över alla gillande och lovord jag får ….

 

Men herregud, det finns folk i verkligheten som jobbar med mina böcker och handledningar, som REKOMMENDERAR dem till och med. Och de tycker att det jag gör är rätt och slätt HIMLA BRA! Är det inte amazing, så säg? Fast mest amazing är nog jag själv? Som seriöst går och tror att jag gjorde upp med Jante för länge sen? Ha, säger jag. Ärligt talat dröjer han sig nog kvar, den jäkeln. För jag borde ju fattat läget vid det här laget, att jag är en helt okej författare (till och med ”VÄLDIGT, VÄLDIGT BRA” som min redaktör skrev till mig för inte så länge sen …)

 

Ska det vara så svårt att fatta?!!

 

Här några av de kommentarer jag fick i samband med min marknadsföring på facebook:

 

Läste den högt i min sexa och den var mkt uppskattad hann inte jobba m lärarhandledningen som tänkt men den var bra. (Om Flickan i drömfångaren)

 

Jag har arbetat med boken i år 5. Den fungerade jättebra. (Om Flickan i drömfångaren) 

 

Den är toppen! Har kört den i en åk 4. De älskade den. (Om Chokladtoppar och vätteljus)  

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 21 juni 2017, kl. 18.10

Litteralund – min favvokonferens!

Nu är det i och för sig några veckor sedan det begav sig, men jag måste skriva några rader om Litteralund – Sveriges största konferens med inriktning på barn och ungdomslitteratur. Det är en biennal som äger rum i Lund och som är fullkomligt underbar. Jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig i två år i väntan på nästa.

Vad sägs om: Skrivworkshop med Mårten Melin, samtal på scen mellan trevlige förläggaren Erik Titusson och härliga personligheten Pija Lindenbaum, diskussioner om vart bilderboken är på väg, info om trender och tendenser i barnlitteraturen, samtal om faktaböcker på scen där min skrivarvän Linnéa Krylén deltog mm. mm. Och som grädde på moset; stjärnspäckad kavalkad av härliga bokkändisar: Sally Green, Meg Rosoff, Kitty Crowther …

Hett tips: åk dit nästa gång – ni kommer inte att bli besvikna!

Ingrid Jönsson - 19 maj 2017, kl. 10.48

I´ll put the kettle on!

Nyss hemkommen från England. Besökte London och Bournemouth under tre intensiva dygn. Min äldsta dotter studerar på University of Arts i den för oss svenskar så välkända språkresemetropolen. Stressigt men roligt. Här är mina ”fyra i topp” från resan:

 

  • Värmen och solskenet – det var 18 – 20 grader och full vår
  • Book of Mormon – fantastisk musikal som man skrattar sig igenom
  • Strosa i Hyde Park
  • Käka gott på restaurang vid den palmkantade stranden i Bournemouth

 

Allt som har med England att göra älskar jag.  High tea, mönstrade heltäckningsmattor, fish and chips, illaluktande tunnelbanestationer – you name it.

 

Jag känner mig SÅ säker på att jag skulle passa utmärkt som engelsk barnboksskrivande dam på engelska landsbygden: Om jag kniper i hop ögonen tillräckligt hårt kan jag tydligt se mig själv svassa omkring i en puderrosa tweeddräkt medan jag hurtigt utropar ”I´ll put the kettle on, dear!” Allt detta medan min gråtande väninna blir utfrågad av två polismän angående det illvilliga mordet på familjens butler. (Var det i biblioteket med ljusstaken eller i salongen med den antika sabeln?)

 

Men nu är jag hemma igen på ett vintrigt Österlen och firar påsk.  Nästa vecka är det dags att börja redigera lärarhandledningen till ”Vilse i Rymden och andra berättelser”. Ska bli skönt att få det gjort – sen kanske lite mer kreativa utmaningar väntar. Vi får väl se.

Ingrid Jönsson - 17 april 2017, kl. 17.29

Hej igen!

Det har varit tyst från mig ganska länge nu. Till det finns det allehanda skäl av vilka de flesta förmodligen enbart skulle trötta ut er. Men jag kan nämna två: Strul med hemsidan som först för ett par veckor sedan började funka som den skulle igen(Tack Patrik!) samt mycket skrivjobb. Eller snarare strykjobb. Fast då menar jag inte sådant jobb man använder strykjärn till utan helt enkelt också skrivjobb fast man stryker. Typ. Ursäkta om jag är opreciserad.

 

Här nedan följer en lista på skriv och strykjobb som jag varit sysselsatt med senaste tiden:

 

A. Noveller som spikats och finjusteras (Till novellsamlingen ”Vilse i rymden och andra berättelser”).

B. Lärarhandledningen till ovanstående novellsamling

C. Omskrivning av barnromanmanuset ”Månbåten” som ett förlag bett mig göra. Det är här strykjobbet kommer in. En tredjedel av manuset ska nämligen bort.

 

Hör ni, stryka är inte lätt …  Själv drabbas jag av svår ångest gällande om jag stryker rätt saker eller ej. Att stryka fel sjuttio sidor är ju inte kul. Tänk om det visar sig att det var just de sjuttio sidorna som jag strök som var de rätta sidorna? Min man föreslog att jag skulle ta bort sjuttio sidor i mitten. För jag tragglade ju om att det var mittenpartiet som inte funkade …

 

Hur gör ni andra när ni stryker? Eller … ni kanske aldrig stryker? Ni kanske är den typen av författare som lägger till istället?  Alltså ni utgår från ett skelett som ni sen klär på allteftersom. Ungefär som man klär en julgran med glitter och ljus och en Tingeling från Disney World.  Det verkar vara kul att vara den sortens författare.

 

För att återknyta till början: Att ha skriv och strykjobb är ingen ursäkt för att inte skriva ett och annat snabbt och ogenomtänkt (som ni ju märker att detta är) inlägg på hemsidan. Verkligen inte.

Möjligen skulle det kunna vara att ha blivit farmor då. Till en liten Tingeling vid namn Clara.

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 19 mars 2017, kl. 14.20

Författarbesök – uppföljare önskas

I dag besökte jag Brösarps skola. Jag berättade om mitt författande och framförallt om ”Chokladtoppar och vätteljus”.  Hela skolan hade läst eller lyssnat på boken. De hade dessutom jobbat kring den i ett sammanhängande ”Skapande skola – projekt.”

 

Så roligt det var med pålästa och nyfikna läsare! En uppföljare till den första boken stod högt upp på önskelistan. En del gillade INTE att tidsfönstret vid ett tillfälle i boken stängdes – de önskade verkligen fler äventyr med Embla och Svante!

 

Alla som ville fick sin bok signerad. De fick också ett bokmärke av mig! De yngre åhörarna var duktiga på att rimma och tillsammans skrev vi en lång dikt. De lite äldre hann med en snabb och rolig skrivövning.

 

Och så var det många frågor att svara på: Allt i från var jag fått min inspiration till hur jag kom på hur hunden i berättelsen skulle se ut.

 

Det  har varit en riktigt rolig och givande dag och jag gör väldigt gärna fler författarbesök på skolor och bibliotek!

 

 

Ingrid Jönsson - 24 januari 2017, kl. 15.20

En inblick i en deltidsförfattares vardag

I dag har jag inte skrivit en enda rad. Varken i lärarhandledningen till novellboken eller till det där lite hemliga projektet som jag har tillsammans med en mycket trevlig och mycket duktig illustratör …

 

Nej, idag har det blivit annat jobb. Författaren lever nämligen inte av ord allena. I dag har jag:

 

Haft en dialog med skatteverket angående momsredovisning och deklaration.

Haft ett flertal kontakter, både via telefon och mail, med förlag angående manussvar som låter vänta på sig.

Sysslat med förberedelser inför ett författarbesök i Brösarps skola vecka.

Bokat lokal till sommarens skrivarkurs.

Börjat undersöka marknadsföringsåtgärder för nämnda kurs.

Haft en trevlig nätkonversation med en skrivkompis – Jag ser det som kompetensutveckling.

 

I morgon tänker jag däremot skriva. Så det så.

Ingrid Jönsson - 19 januari 2017, kl. 17.04

Nytt år – nya insatser

GOTT NYTT ÅR!

goteborg-tradgarn-nyar-pa-tradgarn-1012021767144_n

2017 står och stampar i farstun och det framkallar ett behov hos mig att summera det gamla året.

 

Skrivmässigt har 2016 varit ett ganska kasst år. Jag hade hoppats på minst en bok utgiven, men så blev det inte. Det närmaste jag kommit är publiceringen av en modern saga i antologin ”Bokhundens värld” som kom ut i våras.

 

img_15831

 

Men det har inte varit ett overksamt år. 2016 var året då jag startade eget företag. Det är inte ett företag som drar in massor med pengar precis, men det är ändå en viktig milstolpe och inte minst en markering för mig själv att jag satsar på mitt skrivande.

 

 

 

Vidare har jag hållit min första skrivkurs för vuxna. Jag har blivit medlem i författarförbundet och jag har fått vistelsestipendium som jag utnyttjade under sommaren. Härliga kreativa dagar i ensamhet (nåja, Gunnel var med) på Nebbeboda skola. Och så har jag hållit föredrag om magiska hjälpare i barnlitteraturen på Olofströms bibliotek och nästan en skrivkurs för barn på Sjöbo bibliotek (den blev tyvärr inställd p.g.a för få anmälningar) Jag har också gjort radiostudiodebut på Radio Krisitianstad där jag fick tala om mitt författande och mina böcker!

 

IMG_1401[1]

Dessutom har jag sålt böcker på Glimmeboda påskmarknad och jag har haft förmånen att delta i ett samarbete med Brösarps skola som arbetat med ”Chokkladtoppar och Vätteljus” hela höstterminen. I januari ska jag på mitt första betalda författarbesök där. Jag varit med i en hel del tidningar, förutom lokalpressen  i östra Skåne och västra Blekinge, fanns det ett stort reportage om mig och min senaste bok i ”Södra Skogsägarna”. En hel eftermiddag höll fotografen på och plåta. Jättekul, men jobbigt – att vara fotomodell är definitivt tröttande för både kroppen och knoppen!

 

Och så har jag tagit steget och släppt en fast anställning sedan tjugo år för att fullfölja min dröm  –  det är kanske det största av allt när jag tänker efter. Jag jobbar nu 50% på Tryde Friskola, strax utanför Tomelilla och trivs bra med det. Tre dagar i skolan och två dagar skrivande – det är modellen! Jag tror inte att jag de närmaste åren vill släppa skolan och de viktiga sociala och ekonomiska fördelarna som ett stadigt lönejobb medför. Skoljobbet och alla härliga ungar är viktigt för mig också. För att inte tala om all inspiration jag får.

 

Nebbeboda skolaMen skrivandet då? Jodå, det har flutit på bra. Jag har fem manus inne (varav fyra är inom en för mig ny genre  – lättläst) men huvuddelen av skrivandet av dessa manus har skett före 2016. Vad jag framförallt har sysslat med är omskrivningar av manus och så nyskrivning av två nya manus. Ett av de manusen (som egentligen är tio korta manus) har jag nu skrivit kontrakt på. Det ska komma ut en ny novellbok för barn 2017! Till boken ska det finnas en gedigen lärarhandledning.

Läsnovor, som kom ut 2011 är min första bok och det ska bli så kul att komma med en uppföljare för 6 – 9-åringarna! Jag vet att boken används mycket i undervisningen i hela landet och när jag är deppig för att förlagen inte tokälskar mina manus, brukar jag tänka på alla barn därute som kommit i kontakt med mina bokkaraktärer genom åren, och så känner jag mig lite stolt. Novellerna handlar om lite tuffare ämnen och det känns bra att skriva om sånt som inte bara är glammigt, kul och oförargligt. Kanske, kanske kan de göra någon liten skillnad för något barn. Det vore väl fantastiskt?

 

läsnovor_framsidaSå – det har ändå varit ett ganska hyfsat år nu när jag tagit mig tid att summera. Rom byggdes ju inte på en dag. Förmodligen inte Tomelilla heller. Det får ta lite tid.

 

  1. Till sist mina nyårsförhoppningar:

 

  • Aktivt söka upp bibliotek och skolor för uppdrag.
  • Få minst ett kontrakt undertecknat på minst ett nytt manus.
  • Börja skriva på nästa  barnromanprojekt.

 

 

Ingrid Jönsson - 29 december 2016, kl. 12.27

Höst blir vinter

Oj, så snabbt det gick för hösten att bli vinter. Löven lägger sig ovanpå snön och kylan biter i kinderna. Inte kul. Det känns som om det enda man kan göra är att gona in sig i soffhörnet med en varm filt och en kopp te. Det påminner inte så lite om djurens sätt att gå i idé, faktiskt.

 

Jag längtar redan till nästa vår då ljuset i skogen blir magiskt violett och bokträd och ekar runt gården knoppas. Undrar varför veckorna då träden klär sig i ljusaste grönt och så småningom byter garderob till ockra och bärnstensgult, är så korta och flyktiga? Den ensidigt mörkgröna sommaren och den kala vintern är ju evighetslånga! Speciellt vintern.

 

För ett par veckor sedan var jag i Bournemouth och hälsade på min äldsta dotter. En dag gick vi och fikade på ovanvåningen av Waterstones bokhandel. Jag älskar engelska bokhandlar! Skulle kunna gå runt i evigheter och bläddra i böckerna. Utbudet är mer varierat än hemma upplever jag det som. Och fiket var jättemysigt. Scones och te … Jag hittade en väldigt speciell typ av ”barnböcker”. I serien Ladybirds fanns en hel drös med böcker fulla av dräpande ironi men förklädda till gamla hederliga pedagogiska barnböcker. Några exempel: ”The ladybird book of the midlife-crisis”, ”the hipster” och ”The husband – how it works”. Helt klart inte för barn utan för vuxna. Antingen blir man väl road eller oroad över att läsa de här böckerna. Men britterna är ju duktiga på satir och jag kan säga att jag blev väldigt road. Är det någon som kan säga om de finns översatta till svenska? Tvivlar starkt på det. Min uppfattning är att vi svenskar har svårt att uppfatta ironi och satir.

 

ladybird-books

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 12 november 2016, kl. 14.28

Skrivarhösten rullar in!

Yes! Nu är äntligen sommaren slut och man får komma tillbaka till mer normala gängor igen. När detta skrives är det förmodligen en av årets varmaste sommardagar utanför skrivarrummet men det struntar jag blankt i.

 

Det är nämligen fredag och från och med denna vecka är det synonymt med hett efterlängtade skrivardagar! Och jag tillhör den kategori  författare som inte kan fokusera på skrivande utomhus. Nä, skapande inomhus gärna med nerdragna gardiner och omgiven av unken luft, är modellen. Om man sen klätt sig i tjocka älsklingströjan från nittiotalet, gamla jeans och fleecestrumpor så ökar chansen till skrivflyt ytterligare.  Så hösten är väl min årstid – och våren! Vintern gillar jag inte. Sommaren är rätt mycket stress och ångest – allt man ska hinna uppleva på de stackars sommarveckorna och det här sanslösa utbudet av evenemang vi har på Österlen, alltså!

 

Som jag tidigare berättat har jag gått ner till 50% tjänstgöring som lärare och detta innebär att två hela dagar i veckan viks till författarjobb. Den här veckan har jag börjat lite lugnt med lång frukost och tidningsläsning (varför stress?) sen har jag satt mig i mitt unkna skrivarkrypin. Fast i går satt jag faktiskt mest ute om jag ska vara sanningsenlig. Jag släpade mig ut i värmen och solskenet med mitt uråldriga kollegieblock och spånade kring ett nytt projekt.

 

Idag har jag tagit mig an mitt hjärtebarn, ett barnromanmanus som jag jobbat med sedan hösten 2014. För cirka åttahundrafjärde gången har jag ändrat och petat, flyttat om och lagt till. Känns skönt att få sätta tänderna i manuset igen även om jag också våndas. Särskilt gällande  strykningar som jag till sist insett måste göras och darlings som måste dödas …

 

Anledningen till att jag tog tag i manuset igen var att jag i går fick efterlängtad feed-back från en god vän som är mycket väl insatt i barnboksvärlden. Hon får bli den sista som läser mitt manus innan det (eventuellt) kommer ut i bokform. Tack, snälla vän för en feedback som inte innebar världens största ändringsförslag!!! Nu VET jag (hehe … det tror jag inte ens själv på) hur jag vill ha det och  nu får jag lägga ner några arbetsdagar på det här. Sen får manuset vila. Sen får jag kika på det igen. Sen ska det in till förlagen. The lot. Basta. Så får det bli.

 

Fasiken vad skönt det är att sommaren är över. Vad sa ni? 30 grader ute? Glass, stranden? Knappast. I min värld har skrivarhösten rullat in. Fast helt utan vemod.

IMG_1440[1]

Ingrid Jönsson - 26 augusti 2016, kl. 16.33

Skrivkurs i Brunnsvik

I härlig natur och med fina människor höll jag min första skrivkurs för vuxna. Det var snudd på magiskt. Så kul och givande. Jag tänker att det ofta uppstår magi i skrivkurssammanhang. Saker och ting kommer upp till ytan, bitar faller på plats, minnesbilder väcks till liv. En slags tacksam och ödmjuk känsla uppstår. Skrivande förenar.

 

Kursens mål var förutom att få inspiration till eget skrivande också att erövra kunskap om skrivverktygen. Vi använde oss av samtal, teori, och massor av eget skrivande. Fokus låg på att skriva för barn och unga.

 

Vädret visade sig från sin bästa sida och vi kunde njuta av fika och lunch utomhus. Välbehövliga pauser vill jag lova – dagarna var intensiva och jag har landat i en lätt sommarförkylning så här dagen efter. Men det var det värt, mina härliga skrivkursdeltagare var nöjda och det är huvudsaken.

 

Nästa år blir det kurs igen. Hoppas på fler deltagare då! Du är kanske en av dem?

 

IMG_1403[1]IMG_1401[1]

 

Ingrid Jönsson - 25 juli 2016, kl. 18.09