månadsarkiv: augusti 2018

Litteralund och lite annat

En härligt vårig dag i april var jag på besök i Lund. Fantastiska barnlitteraturkonferensen Litteralund var mitt besöksmål.

 

Det är tredje gången som jag besöker Litteralund. Tyvärr är det en biennal. Jag vill ju åka dit VARJE år! De två tidigare gångerna hade jag möjlighet att vara med bägge dagarna, men i år fick jag nöja mig med en konferensdag – den första.

 

Det blev en fullspäckad dag med intressanta och underhållande seminarier, god fika och mat, glada möten och den ljuvliga känslan av att vara i en magisk barnboksbubbla! Jag njöt av varje sekund även om jag saknade den gamla lokalen (stadshuset) som var stängd för renovering.

 

Och så hängde jag förstås med min schyssta kompis och ambitiösa författarkollega Ann- Charlotte Ekensten. Vi pratade mycket om barnlitteratur, manus, förlag och arbetsvillkor för författare. Och så en hel del annat med förstås. Hur kul som helst. En sån här dag lever jag länge på!

 

Oj, jag höll på att glömma att jag också besökte utdelningen av Slangbellan, senare under kvällen. Slangbellan är ett debutantpris för barn-, och ungdomsboksförfattare, som delas ut årligen. I år fick Helena Hedlund priset för sin bok ”Det fina med Kerstin”. En otroligt fin och välskriven bok som jag varmt rekommenderar. Jag har haft den som högläsningsbok i min klass och barnen satt som ljus när jag läste. FAST den inte innehåller vare sig spöken, zombies eller bajs. Så det så. Om en bok är välskriven med känsla för barnets perspektiv och har mycket hjärta så köper barnen det. De är precis som vi vuxna vad gäller litteratursmak. I fall nu någon tvekade över detta. Äkthet och briljant språk kan mycket väl vara de viktigaste ingredienserna i en god bok, slår det mig nu. Måste skriva upp det på något bra ställe …

 

Och så har det varit påsk. På långfredagen stod jag på Glimmeboda hembygdsgård och sålde böcker. De gick åt, vill jag lova! Härligt att veta att man har en trogen läsarkrets i hemtrakterna. Tack för det!

 

Ja, och nu rullar det på. Helt otroligt mycket pollen i år. Vill inte gnälla, men dimman som nästan kan jämställas med den man fick efter en glad kväll i ungdomen, är ständigt närvarande i mitt liv just nu. Lite zombiekänsla. Allergitrött. Och så hög arbetsbelastning på jobbet … LÄNGTAR efter att ta tag mitt ”Hjärtstenen-manus” igen. Men det lär dröja ännu ett par veckor.

 

Ha det bra så länge! Vi hörs!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 9 maj 2019, kl. 11.57

Bokrelease på bokbuss. Check.

Nu har jag testat den varianten också. Release på bokbuss. Hur det gick? Jodå. Det gick bra.

 

Mysig stämning, intimt och trevligt. Kanske ingen riktig festkänsla, men gladkänsla var det. ”Hygge” som dansken säger. Vi gick där och ”hyggade” oss, bokbussbibliotekarie Kate, besökarna och jag.

 

Utanför fönstren visade Österlen sig från sin svåraste sida. Den som bara de bofasta kan tycka om. Ungefär som man älskar sitt barns värsta sidor. Iskallt horisontellt februariregn. Snö och is om vartannat på vägarna. Benbrottsväder. Respekt till de tappra låntagare som tog sig ut till bussen. Mest vuxna, men några barn också. Godisskålen tömdes, Ballongerna vajade. Ljusslingorna lyste klart mot de svarta fönstren.

 

 

Simrishamns bokbuss är fantastisk. Som ett rullande, litterärt glädjepiller tar den sig fram i regn, blåst och rusk. Det är barn som formgivit den. Förstås. Barn vet att man aldrig kan få för mycket av färger och mönster. Speciellt inte i februari när slätten är berövad på alla färger. Utom grått då. Om nu grått är en färg? Visst var det Kråkan och Mamma Mu som bråkade om det?

 

Och det jag möjligen förlorade i försäljning och antal besökande tog jag med råge igen på den mediala uppmärksamheten: Två tidningar, lokalradio och filmande från kommunens PR avdelning!

 

Tacksam och nöjd! Smart drag med bokbussrelease. Tack för tipset, bästa Ann-Charlotte Ekensten! Och så fick jag åka bokbuss också. Det har jag alltid velat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 9 februari 2019, kl. 19.21

Det är mycket nu …

Nu rör det på sig.

 

Och precis som med ketchupflaskan kommer allt på en gång:

 

Bokrelease på Simrishamns bokbuss på onsdag. Förhoppningsvis med någon form av media på plats. Boken det gäller är förstås: ”Bokhunden Edgar och mysteriet med samlarkortet”.

 

Ny bok på gång. Jag skrev på kontraktet för några veckor sedan. Det blir Kikkuli förlag som får ge ut mitt  barnromanmanus ”Månbåten” i slutet av året. SÅ SKÖNT ATT MANUSET ÄNTLIGEN HITTAT HEM!!! Jag hoppas att boken kommer att bli väl mottagen.

 

Jag skickade in ett kapitelboksmanus till lektör för en vecka sedan. Hoppas på att få tillbaka det innan V.8 så att jag kan jobba med det under lovet.

 

Ett styck manus just inskickat till ett antal förlag. Mitt första projekt som jag delar med annan upphovsman. Har varit på G länge, känns jätteskönt att vi äntligen kommit till skott och skickat in.

 

Skriver manus för fullt. Lättläst serie om minst tre böcker. Just nu skapar jag miljö och karaktärer och ett utkast till första boken är redan klart. Ingen aning om var det landar, men roligt är det.

 

 

Jag är en sån där som gillar när det är full fart. Fast inte hur länge som helst. Återhämtning behövs också. Ofta. Annars blir jag odrägligt uppskruvad och mår dåligt. Ibland tänker jag att det är så synd att man inte kan jobba med detta på heltid.

 

 

Som det är nu måste jag dela funderingar kring marknadsföring av min senaste bok, planering av mina sommarskrivarkurser och vilket tempus jag ska ha i mitt nya manus med lektionsplanering av rymden-tema, uppgifter till digitaliseringskursen som skolverket vill att vi lärare går, och hur jag bäst kan få elev X att funka i klassen.

 

 

Ibland känns det som att hjärnan är ett nummer för stort för huvudet. Minst.

 

 

Men på lördag ska jag börja på yoga igen.

 

 

Ser fram emot det!

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 31 januari 2019, kl. 18.50

Året som gick

Jag tycker det är svårt att skriva nyårsbetraktelser. Ett år har gått. Igen. Få saker är så ångestskapande som det … Vad har man egentligen hunnit med? Och inte hunnit med? Vad är viktigt att ta med? Vilken ton ska man slå an? Och varför är det egentligen görandet som premieras? Inte (upp)levandet? Vad vill folk läsa? Vilka är ”folk”? Är det ens någon som läser den här sidan? Ja, så där kan jag fundera tills jag blir alldeles blå i ansiktet  och måste gå ner och ta en tröstande julgodisbit i form av en hemmagjord marsipantomte. Så … skärpning, Ingrid. Nu kör vi:

Fotograf: Johan Lindvall

På det personliga planet:

Ett varierat år, som det ju oftast är. Men livets orkester har ändå spelat mest i dur även om också ett och annat mollackord ekat djupt. Men så är livet. Det KAN verkligen inte alltid vara sol och ljus, glada hundvalpar och perfekta festdukningar. Teneriffa-resan i februari var en höjdpunkt. Men inget, säger inget, slår förstås mitt andra barnbarns ankomst 19/12! Lille (prins) Caspian, som farmor förstås önskar ska bli lika litterär som sitt namn …

 

På det professionella författarplanet:

Ett bra år. Jag har kommit ut med en bok: ”Bokhunden Edgar och katten Lollo” och den har sålt oväntat bra och fått mycket fina recensioner. Vidare har detta varit året då jag på allvar började få författargigs av olika slag. Jag har både varit på författarbesök/skrivworkshops i Landskrona (fyra dagar), Kivik och i Jönköping. I Jönköping var det extra kul – att hålla skrivarkurs för sjätteklassare som vunnit en skrivartävling kändes som ett riktigt hedersuppdrag. Oerhört givande.

Och så var jag inbjuden som talare på berättarfestivalen som Föreningen Norden arrangerade i Helsingborg i höstas. Med betydligt namnkunnigare personer än jag. Hasse Andersson, till exempel. Min dotter, 18 år, ville prompt ha hans autograf. Det var spännande, för att inte säga  mer än lovligt nervöst. Men det gick bra. Att befinna sig utanför sin komfortzon är liksom vardagsmat om man vill klara sig i författarbranschen. För mig som är något av en fegis har det varit enormt utvecklande.

 

Ja, och så har jag gått en fin kurs i att skriva barnbokskritik i Stockholm. Kul och lärorikt – grubblar just nu på hur jag ska kunna använda mig av mina nyvunna kunskaper.

 

Sen får vi  inte glömma mina sommarskrivkurser. 2018 hade jag två kurser – en grundkurs och en fortsättningskurs. Grundkursen blev fulltecknad! Så på den här fronten rullar det verkligen på. Så glad och tacksam över mina fina kursdeltagare! Skrivkurserna är verkligen en win-win-grej för mig. Jag ger av min kunskap, min lärarkompetens och min skrivarpassion och får tusenfalt tillbaka i form av kreativitetpåslag, nya vänner och inspiration. Verkligen roligt!

 

2019 blir det ännu fler böcker – och förhoppningsvis ännu fler utmaningar! Mer om detta i nästa inlägg!

Gott Nytt År, allihop!

/Ingrid

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 1 januari 2019, kl. 17.20

Att våga utmana sina gränser

Nu har jag gjort det! Stått på scen framför en publik på över hundra personer och berättat. Alltså, berättat på riktigt. Med endast några få stödord på tre små orangefärgade lappar. Helt sjukt nervöst innan. Hade god lust att strunta i Nordiska Berättardagen på Dunkers kulturhus i Helsingborg och smita iväg och tura till Helsingör istället. Men jag gjorde inte det. Jag gjorde min grej och det blev faktiskt helt okej.

 

”Härligt med utmaningar”, säger folk ibland, eller: ”Jag gjorde det för utmaningens skull.” Snick- snack. Inte jag, inte. Jag tycker livet är som bäst när man slipper utmaningar. Men … känslan efteråt, den är inte alls dum. Och så vet man liksom att nästa gång, för det hoppas man ju ändå att det ska komma en nästa gång, DÅ kommer det att kännas lättare.

 

Så det var bra att jag inte schappade till Helsingör. Jag får tura en annan gång.

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 25 oktober 2018, kl. 19.13

Bokmässan 2018

Nyss hemkommen från två intensiva dagar på årets bokmässa sitter jag, lätt avdomnad i hjärna och kropp, och funderar på vad det är för speciellt med mässan egentligen. Hur ska man förklara den för någon som inte varit där? En bokfest för människor som gillar litteratur? Ett kommersiellt jippo?  En modern marknad med lindansande författare och mungymnastiserande mediamänniskor? Eller kanske rent av en politisk arena?

 

Jag vet inte. Jag vet bara att den här bokmässan, den fjärde i ordningen för min del, var fantastiskt rolig att bevista. För en gång skull vågade jag visa att jag fanns: tog kontakt med förlagsmänniskor som jag tidigare bara haft mailkontakt med och slängde fram mitt visitkort till höger och vänster. Diskuterade manus med en förlagslektörer och hade som alltid trevliga och hoppfulla samtal med människorna i Beta pedagogs monter.

 

Men framförallt var det mötena som gjorde mässan så rolig. Jag träffade så många härliga människor, inte minst mina kära och viktiga skrivarkompisar, ingen nämnd och ingen glömd, men också nya bekantskaper. Och så mötena med människor som jag ”känner” på instagram och facebook och som jag nu för första gången kunde skaka hand med i verkligheten.

 

För IRL slår verkligen allt. Det är kanske därför man ska gå på mässan? För att få träffa människor. Och dessutom smygkika på kändisar. Under några intensiva dagar i slutet av september tycks halva Sverige vara samlade på en relativt begränsad yta, i centrala Göteborg. Kom du dit nästa år också!

 

Ingrid Jönsson - 29 september 2018, kl. 18.47

Skrivkursens magi

Att gå på skrivkurs är magiskt. Att vara skrivkursledare är ännu mer magiskt. I sommar har jag verkligen fått känna på den magin i och med mina två helgkurser i vackra Brunnsvik utanför Brösarp. En fortsättningsgrupp med ”gamla” deltagare som ville fördjupa sig, läsa varandras texter och ge och ta respons. Och så grundkursen, fullbokad i år, med nya härliga bekantskaper.

 

Jag vet inte om människor med skrivintresse är särskilt trevliga eller om det helt enkelt är så att om man delar ett stort intresse, oavsett vilket, kommer man lätt samman, skippar vardagskallpratet och  visar sina rätta jag för varann. För lite så känns det. Efter två dagar av intensivt skrivande, lärande, diskuterande och, inte att förglömma, alla skratt och leenden känns det som man känt varandra betydligt längre än så.

Och, som sagt, också jag blev inspirerad och full av energi. Jag tror jag skrev fem kapitel på raken efter kurserna. På ett manus som dittills känts ganska                                                                                     ointressant och stillastående.

 

Längtar redan till nästa skrivkurssommar! Tänkte testa att köra en grupp för unga skrivsugna också. Och kanske en kurs som är mer eller mindre helt inriktad på deltagarnas egna projekt. En fortsättningskurs på fortsättningskursen, liksom. För har man en gång börjat på skrivarkurs är det svårt att sluta. Som jag spontant sa till deltagarna på en av kurserna: Jag vill också gå min kurs! Lät kanske stöddigt, tänkte jag sen, men det var ärligt menat! De verkar ju ha så kul!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 9 augusti 2018, kl. 17.11

Historien om hur Edgar vann allas hjärtan!

Boken om maskrosvalpen Edgar hade en tuff barndom. Precis som Edgar själv. Manuset skrevs  ursprungligen till ett förlag som för tillfället hade en satsning på lättlästa böcker om hundar och läsning. Förlaget tackade dock nej till manuset och när inte heller ”mitt” förlag hade tid i pipelinen för Edgar inom närmaste tiden, trots att de gillade honom, började stackars Edgars golgatavandring bland förlagen.

 

Alla som någon gång skickat in ett bokmanus till ett förlag vet vad jag pratar om: Den ständiga pendlingen mellan hopp och förtvivlan kan knäcka den friskaste, för att tala Pippi-språk. Ett av förlagen var klart intresserade, jag fick bland annat se ett positivt lektörsomdöme, men de drog ut på beskedet väldigt länge. När jag till sist avkrävde ett svar blev det ett nej … När det då var som mörkast hände det som händer i alla sagor värda namnet, den goda fén, eller om man så vill, den räddande prinsen, uppenbarade sig och ställde allt till rätta. Den som fixade biffen var Isac på Beta pedagog och när jag sen fick Anna Westin som illustratör förstod jag att allt verkligen hade ordnat sig till det bästa.

 

SÅÅÅ fin boken om Edgar och Lollo blev med hjälp av Annas magiska fingrar och nu sprids den till läshungriga barn över hela Sverige (och till barn i de svensktalande delarna av Finland också, förstås) Massor av bibliotek runt om i landet vill ha ett exemplar!

 

Jag hade förmånen att få ha releasefesten  på Tomelilla bibliotek och jag lovar, INGET jag tidigare har högläst för barngrupper och då har jag ändå jobbat som lärare i över tjugo år, har rört om så kraftigt i de små barnasjälarnas inre. INGEN är oberörd av Edgars barndom och lättnaden i deras ansikten när allt så småningom ordnar upp sig är tydlig. Och ordnade upp sig gjorde det ju för manuset också, trots att jag misströstade.  Det sista som överger människan (och hunden) är som bekant hoppet.

 

Två böcker till om Edgar kommer det att bli. Kanske tvåan kommer innan årsskiftet, jag hoppas på det. Och dramatik kommer det att finnas också i de  följande böckerna.  Fast kanske av lite mer traditionellt slag.

 

Ingrid Jönsson - 24 maj 2018, kl. 17.40

Påsk, vinter och hemslöjd

Jag tillbringade långfredagen på Glimmebodagården. En riktigt genuin skånegård som har en stor plats i mitt hjärta. Det är ju här ”Chokladtoppar och vätteljus” utspelar sig! Och det är här, alldeles i närheten, mitt bland Brösarps norra backar, som jag bor! Det var påskmarknad med hantverksförsäljning och fika i storstugan. Och Glimmebodas eldsjälar fanns på plats och såg till att elden brann varmt och skönt i gårdens kaminer och sättugnar. För i Skåne är det full vinter. Snöstorm på Skärtorsdagen och snudd på att arrangörerna ställde in … Hantverk innefattar också skrivhantverk förstås, så jag kände mig inte alls malplacerad vid mitt bord. Och försäljningen gick fint. Det var nämligen smygrelease på ”Bokhunden Edgar och katten Lollo”! Riktiga releasen sker på biblioteket i Tomelilla med speciellt inbjudna klasser lite senare i april. Mer om detta en annan dag! Glad påsk på er! (Och visst är blått flott, även i gula påsktider!?)

Ingrid Jönsson - 31 mars 2018, kl. 19.58

Listor och sånt

Listor är ju vanligt förekommande i barn, – och ungdomsböcker. Listor på snygga killar, på saker man är rädd för och listor på fester man vill bli bjuden till. Kan inte direkt påstå att jag varit ett  fan av dessa listor som dyker upp i tid och otid, men efter att ha haft ett ”list-tema” i min klass f-1 i samband med att vi läste underbara bilderboken ”Lennarts Listor” (Bottner, Kruglik) har jag delvis ändrat uppfattning. Förresten vet jag inte hur jag skulle klara mig utan mina ”att göra listor” som dräller omkring överallt i huset. Så nu presenterar jag två klassiska listor: ”Saker jag gillar” och ”Saker jag inte gillar”. Håll till godo!

 

 

Saker jag gillar                                  Saker jag inte gillar
alfabetet                                         skånsk vinter 
dammsugare (de som går att äta )                  förlagsväntan
författarbesök                                    isfläckar
väluppfostrade katter (alltså inte våra)          torrsprickor
illustratörer                                     strykberg       
kramar                                            ännu mer förlagsväntan
varma strumpbyxor                                 refuseringar
blommiga muggar                                   sjukdomar 
kaffe (!!)                                        ledsna hundar   
blå himmel                                        regn (för det mesta)            
barn (även ouppfostrade)                          godisförbud
varma vindar                                      teknik som inte fungerar 
brasor                                            biblioteksnedläggningar  
bokkontrakt                                       avundsjuka
 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid Jönsson - 15 februari 2018, kl. 17.55