Barnboksförfattarens lilla verktygslåda, del 3: Miljön

Miljöskildringar är lustfyllda. Jag fullkomligt älskar dem! Men speciellt när man skriver för barn kan man inte vältra sig i dem alltför mycket. Tyvärr. Det har jag lärt mig ”the hard way”.

 

Första försöken i min skrivarkarriär resulterade i oändliga orgier av miljöskildringar. Alltifrån grässtrånas exakta vinklingsgrad i snålblåsten till färgen på samtliga hus på huvudpersonens gata. Sida upp och sida ner. Gud, vad kul det var … Och läsaren måste ju få se det hela framför sig tänkte jag, det var ju självklart. Eller?

 

Först senare gjorde någon vänlig själ mig uppmärksam på det faktum att de böcker som jag själv gillade hade mellanrum. Mellanrum som jag fyllde i. Jag ville ju faktiskt inte veta exakt vad mormor hade på sig varje dag, kanske inte ens hur hon såg ut. För jag hade ju redan skapat en bild av henne i mitt huvud.

 

Någonstans har jag läst att ”det viktigaste i en bok inte är det som står på raderna, det är det som står mellan raderna”. Det citatet är typ det enda jag någonsin brytt mig om att lägga på minnet. För det är så sant.

 

Men ska man verkligen skippa alla miljöskildringar, då? Nej, absolut inte. Då skulle ju texten bli väldigt tråkigt och platt. Knepet stavas ”detaljer”. En enda väl vald detalj kan göra hela miljön. Detaljer vinner alltid över det allmänna beskrivandet. Hur intressant är det att få veta att mormor har underkläder, näsdukar, strumpbyxor och linnen i sin byrå (som ju de flesta har). Men en nött näsduk, med ett vackert broderat M i blått som dessutom luktar lavendel, kan få dig att uppleva mormors byrålåda med alla dina sinnen i en enda blink.

 

Sinnena måste vara med när du gestaltar miljön. De är superviktiga. Fast å andra sidan bör du inte heller tvångsmässigt kontrollera att du i exakt varje kapitel fått med alla fem sinnena. Det kan lätt kännas konstruerat då.

 

KLONK, där åkte verktyget ”Detaljer” ner i verktygslådan. Nu börjar vi få en del verktyg att hålla reda på. Och när jag skriver det här inser jag plötsligt att det är hög tid att skriva ett inlägg som tar upp det viktiga med  gestaltning. Gestaltning och beskrivning. Vad skiljer de bägge åt, egentligen? Det får bli nästa gång. Du hänger väl med?

 

 

Ingrid Jönsson - 3 oktober 2015, kl. 13.14

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *