Författarens tema, vad är det? Jo, temat är det som ligger bakom det slitna uttrycket att ”en författare aldrig skriver mer än en bok”. Alldeles oavsett om den litterära produktionen uppnår 1 eller 40 böcker. Han eller hon skriver samma bok om och om igen. Fast med olika handling och karaktärsgalleri, kanske också i olika genres. Helt enkelt lätt förklädda förstaböcker allihop ….
Temat är det författaren EGENTLIGEN vill berätta om. Det han eller hon brinner för. Hjärteblodet. Kanske en författare skriver deckarhistorier. Eller hästberättelser. Fantasy, sagor, realistiska ungdomsberättelser … listan på genres kan göras lång. Men om författarens återkommande underliggande tema är, låt oss säga, syskonrelationer eller vuxna som sviker, så kommer det märkas i berättelsen, oavsett genre. Det finns under ytan och gör berättelsen mångbottnad och ”fluffig”. Det gör den läsvärd.
En historia utan underliggande tema blir platt. Det som finns att upptäcka i berättelsen är det som möter ögat. Bokstäver som kodas av. Inget annat.
Hur hittar man sitt tema då? Ja, kanske vet man från början, vad det är man vill förmedla. Men det är långt i från alltid det är så.
Jag tror att om du lyssnar till ditt hjärta och skriver det som kommer till dig, så kommer du att upptäcka det. Kanske blir du förvånad. Kanske blir du lite tårögd … För saker som ligger djupt i vårt inre kommer ofta fram när vi utsätter oss för skrivandets magi. Mer eller mindre svåra trauman, upplevelser, känslor av utanförskap och utsatthet, ensamhet, sorg eller andra starka upplevelser, såväl positiva som negativa, färgar oss.
Det kreativa i oss låter det här få utlopp, oavsett om vi spelar teater, dansar, målar en tavla, skriver musik eller författar barnböcker. Det är det som är konst.
Så var rädd om ditt tema/dina teman när du hittat det/dem! Det är guldnycklarna till dina berättelser. Antagligen kan de också förändras över åren. När man bearbetat färdigt liksom … Fast det vet jag inte säkert.
En häftig sak som jag kommit på är att författare som jag älskar har liknande teman som jag: Jag gillar t.ex Bo R Holmberg för hans berättelser om kärlek, separationer och ensamhet (mycket skilsmässor där också!) Kate di Camillo för hennes berättelser om ”ensam och liten som blir stark” och som har en existentiell touch över sig. Och så gillar jag Frida Nilsson av precis samma anledningar. Och Astrid Lindgren förstås – vem älskar inte hennes vemodiga berättelser som berättar så mycket om hur det är att vara människa?
Och antagligen handlar det om detta: Att lyfta upp och bearbeta de djupt allmänmänskliga frågorna och belysa dem på ditt individuella sätt. Och tänk vad härligt att ALLA människor kan göra det: Just DU är unik, dina erfarenheter, minnen och känslor är unika och ingen kan ta dem i från dig!
Så mitt sista verktyg i den lilla verktygslådan blir just det här: Lita på dig själv och din unika förmåga när du skriver. Om det känns som det blir blaj, låt det då bli blaj. Skriv vad som kommer till dig utan att fundera så mycket. Ur dina texter kommer du en vacker dag kunna vaska fram det där viktiga temat – vad du vill säga EGENTLIGEN. Och då …. då kan det bli riktigt, riktigt bra. Och äkta.
Lycka till!
PS:Du har väl inte missat mina tre första inlägg i miniserien ”Barnboksförfattarens lilla verktygslåda”. på Anna Hellqvist blogg: http://http://www.annahellqvist.com/?s=ingrid+j%C3%B6nsson