I morgon eftermiddag sticker jag till Nebbeboda, Olofström och min tvåveckors långa stipendiatvistelse där. Ostörd kommer jag förmodligen att vara. Hoppas inte FÖR ostörd bara. Har förstått att där finns en annan stipendiat. Kanske har han hela familjen med sig. Det är bra, för redan som barn hade jag en tendens att kunna bli lite rädd för mig själv när jag är ensam … Och så har jag med åren lagt till med en ovana att gärna längta hem till nära och kära. Då är det bra att jag har min dotters hund, Gunnel med mig. Så det ska nog gå bra. En del besök räknar jag också med att få, och i samband med att min man fyller år och min dotter ska ha teaterpremiär, kommer jag att vara hemma och gästspela ett par dagar.
Planen är att skriva nytt. Två projekt gömmer sig i bakhuvudet. Eller var de nu kan vara någonstans – hoppas jag kan locka fram dem. Känns befriande att få möjlighet att vara kreativ efter lång tid av redigering och/eller inget skrivande alls … Och så tänker vi INTE på skrivkramp … Som jag hitintills aldrig haft – så varför nu? Få se hur det artar sig. Jag kommer att hålla er uppdaterade.