Så här i sista skälvande timmarna av ett läsår är det många lärare som beställer material, böcker och läromedel till nästa läsår. Alltså har jag försökt att i all blygsamhet (hm … märker ni att jag förminskar mig själv!?) bedriva lite smygmarknadsföring på sociala media (läs Facebook) Det finns flera sidor för pedagoger. Den allra största är kanske ELK (En läsande klass) och massor av lärare, även jag själv, går in med jämna mellanrum och botaniserar där.
Saken är den – och nu kommer vi till själva kärnan i detta inlägg – att jag, efter flera år av upprepat goda recensioner, blogginlägg och positiva kommentarer från både barn, föräldrar och pedagoger, fortfarande blir så FÖRVÅNAD över alla gillande och lovord jag får ….
Men herregud, det finns folk i verkligheten som jobbar med mina böcker och handledningar, som REKOMMENDERAR dem till och med. Och de tycker att det jag gör är rätt och slätt HIMLA BRA! Är det inte amazing, så säg? Fast mest amazing är nog jag själv? Som seriöst går och tror att jag gjorde upp med Jante för länge sen? Ha, säger jag. Ärligt talat dröjer han sig nog kvar, den jäkeln. För jag borde ju fattat läget vid det här laget, att jag är en helt okej författare (till och med ”VÄLDIGT, VÄLDIGT BRA” som min redaktör skrev till mig för inte så länge sen …)
Ska det vara så svårt att fatta?!!
Här några av de kommentarer jag fick i samband med min marknadsföring på facebook:
Läste den högt i min sexa och den var mkt uppskattad hann inte jobba m lärarhandledningen som tänkt men den var bra. (Om Flickan i drömfångaren)
Jag har arbetat med boken i år 5. Den fungerade jättebra. (Om Flickan i drömfångaren)
Den är toppen! Har kört den i en åk 4. De älskade den. (Om Chokladtoppar och vätteljus)
