Nyss hemkommen från två intensiva dagar på årets bokmässa sitter jag, lätt avdomnad i hjärna och kropp, och funderar på vad det är för speciellt med mässan egentligen. Hur ska man förklara den för någon som inte varit där? En bokfest för människor som gillar litteratur? Ett kommersiellt jippo? En modern marknad med lindansande författare och mungymnastiserande mediamänniskor? Eller kanske rent av en politisk arena?
Jag vet inte. Jag vet bara att den här bokmässan, den fjärde i ordningen för min del, var fantastiskt rolig att bevista. För en gång skull vågade jag visa att jag fanns: tog kontakt med förlagsmänniskor som jag tidigare bara haft mailkontakt med och slängde fram mitt visitkort till höger och vänster. Diskuterade manus med en förlagslektörer och hade som alltid trevliga och hoppfulla samtal med människorna i Beta pedagogs monter.
Men framförallt var det mötena som gjorde mässan så rolig. Jag träffade så många härliga människor, inte minst mina kära och viktiga skrivarkompisar, ingen nämnd och ingen glömd, men också nya bekantskaper. Och så mötena med människor som jag ”känner” på instagram och facebook och som jag nu för första gången kunde skaka hand med i verkligheten.
För IRL slår verkligen allt. Det är kanske därför man ska gå på mässan? För att få träffa människor. Och dessutom smygkika på kändisar. Under några intensiva dagar i slutet av september tycks halva Sverige vara samlade på en relativt begränsad yta, i centrala Göteborg. Kom du dit nästa år också!