Bokrelease på bokbuss. Check.

Nu har jag testat den varianten också. Release på bokbuss. Hur det gick? Jodå. Det gick bra.

 

Mysig stämning, intimt och trevligt. Kanske ingen riktig festkänsla, men gladkänsla var det. ”Hygge” som dansken säger. Vi gick där och ”hyggade” oss, bokbussbibliotekarie Kate, besökarna och jag.

 

Utanför fönstren visade Österlen sig från sin svåraste sida. Den som bara de bofasta kan tycka om. Ungefär som man älskar sitt barns värsta sidor. Iskallt horisontellt februariregn. Snö och is om vartannat på vägarna. Benbrottsväder. Respekt till de tappra låntagare som tog sig ut till bussen. Mest vuxna, men några barn också. Godisskålen tömdes, Ballongerna vajade. Ljusslingorna lyste klart mot de svarta fönstren.

 

 

Simrishamns bokbuss är fantastisk. Som ett rullande, litterärt glädjepiller tar den sig fram i regn, blåst och rusk. Det är barn som formgivit den. Förstås. Barn vet att man aldrig kan få för mycket av färger och mönster. Speciellt inte i februari när slätten är berövad på alla färger. Utom grått då. Om nu grått är en färg? Visst var det Kråkan och Mamma Mu som bråkade om det?

 

Och det jag möjligen förlorade i försäljning och antal besökande tog jag med råge igen på den mediala uppmärksamheten: Två tidningar, lokalradio och filmande från kommunens PR avdelning!

 

Tacksam och nöjd! Smart drag med bokbussrelease. Tack för tipset, bästa Ann-Charlotte Ekensten! Och så fick jag åka bokbuss också. Det har jag alltid velat.