Jag har haft en riktigt skön semestervecka. Inga måsten, mest har jag bara ”varit”. Det har blivit möten med människor jag tycker om, långa sovmorgnar (min svaghet), promenader, tripp till staden för frissabesök och lite, väldigt lite har blivit gjort. Dock har jag börjat jobba en del på mitt nästa projekt, som jag hoppas kan bli en lyckosam blandning av skönlitteratur och fakta. Och så är Månbåten-manuset skickat till testläsare. Snart, snart dags för förlagen att kasta sin falkblick på. Hoppas sååå mycket på det. Som jag ju alltid gör innan refuserna börjar ramla in, hrm. Men den HÄR gången … Snälla? Jag tycker att manuset ligger i tiden. Tänk om de börjar slåss om det, förlagen? ”In your dreams”, viskar Jante i mitt öra. Jaja. Vi får väl se.
I morgon kallar jobbet igen. Känns trögt. Det har inte att göra med att jag ogillar mitt jobb (för det gör jag ju oftast inte) utan mer den där känslan som bott i hela min kropp ett tag nu: Att NU, just NU, är min tid i livet att skriva jädrigt bra barnböcker och att jag inte har tid och ork att hålla på med en massa annat då. Precis så. Basta.
Jag är beredd att satsa, har anmält mig till en starta-eget kväll i Ystad. Hålla för ögonen och HOPPA är aldrig enkelt. Men ibland kanske man måste? Det är det där läskiga språnget jag samlar mig inför. Dra ner på tjänstgöringstid rejält för att ge mer skrivtid. Det är planen. Vi får se hur det blir.
Och fler planer och idéer har jag, men jag ligger lågt med dem ett litet tag till. Bloggen måste jag bli flitigare med. Och därför börjar jag redan nästa söndag med mitt första inlägg i en serie som jag tänkte skulle handla om vissa företeelser ur ”Chokladtoppar och vätteljus”. Lite faktakåseri sådär. Mycket om folktro. Fast vi börjar med hundar. Alla ni där ute som gillar hundar, upp med en hand! Här ovan är en nytagen bild på min Bernersennetik Tea och ”lånehunden” Gunnel, urcharmig Bichon Frisétjej. Som ni vet spelar en gråraggig hund med gröna ögon en viktig roll i ”Chokladtoppar och vätteljus”. Mer om detta nästa söndag …
Och nu slutade jag tamejtusan med en cliffhanger. Kan alltså inte banga ur nästa söndag!
2 svar på ”Hundar, ledighet och livssprång”
Självklart ska du blogga oftare! Jag ser fram emot att läsa dina inlägg.
🙂
Hoppas du får en bra jobbstart i morgon. Det spelar ingen roll hur mycket man gillar sitt jobb, det är alltid trögt att börja igen (framförallt att gå upp tidigt) när man varit ledig länge.
Kram!
Tack!! Jodå, första dagen på jobbet gick bra, Angelica. Och veckan har funkat bra som helhet. Mitt jobb har sina ”hallelujamoments” också. Som tur är.