Kanske är personerna (ibland kallade karaktärer) det allra viktigaste i en berättelse. Om man inte på något sätt kan relatera till personerna – om de inte talar till en – faller ofta läsupplevelsen platt till marken. Som läsare älskar man ju att skaffa sig nya bekantskaper mellan bokryggarna. I en längre berättelse träffar man både på vänner att ha kul med och ovänner att irritera sig på. Man vill njuta, skratta, förfasas och skrämmas av berättelsens personer.
Att gestalta personerna genom miljön, deras repliker och handlingar är verktygen man har för att levandegöra bokens personer. För inte blir boken så läsvärd om vi bara krasst konstaterar att ”Simon är snäll och blond” och Elena ”egoistisk och brunögd”. Istället får vi hitta på att Simon hjälper sin mamma med disken eller att Elenas lillebror konstaterar att systerns ögon är så ”mörka att de nästan är svarta” . Läsaren är ju medskapande i berättelsen, hen vill själv vara med och dra slutsatser. Platta beskrivningar riskerar att göra karaktärerna hjärtligt ointressanta för läsaren.
Som barnboksförfattare har du chansen att skruva till dina karaktärer rejält. Barn brukar gilla att man går utanför konventionerna. Vem vill inte läsa om en rödhårig flicka som är starkast i världen? Eller om en man i sina bästa år som har en propeller på ryggen? Magiska hjälpare är vanliga i barnböcker: Änglar, osynliga hundar, metallbilder i drömfångare, lånare under golvbräderna och små vättar under ekar, bara för att ta några exempel.
Värt att tänka på när du skriver för barn är att inte ”gödsla” med personer. Håll nere persongalleriet! Ett par huvudfigurer, någon kontrahent och en tre, fyra bifigurer brukar räcka. Framförallt har man som ivrig författare en tendens att ha med en massa namn (det är ju så kul med namn!)på diverse oviktiga personer. Skippa det! Skriv istället ”en kille i klassen” eller liknande.
Och du – innan du sätter dig och skriver om dina karaktärer – gå på speed-dejt med dem! Ställ en massa frågor som du kräver att de svarar på. Och gör tankekartor om dina personers insidor och utsidor, om deras vanor, intressen och familjeförhållanden. Kort sagt – ta reda på massor om dina karaktärer redan innan du skriver om dem. Du ska helst veta mer om dem än vad som någonsin kommer att framgå i boken. Då får du uppleva den där härliga känslan av att figurerna agerar självständigt och logiskt helt utan att du behöver anstränga dig!