Finns det liv efter ”Flickan i drömfångaren?”

Ja, det hoppas man ju i alla fall. Det sägs att när man skrivit på förlagskontraktet ska man direkt börja skriva på uppföljaren. Det har jag inte gjort.

Istället har jag ett gammalt manus som jag redigerat ganska hårdhänt sista tiden och som jag hoppas på. Det är magisk realism och 9-12 år. Den här gången mer magi än realism, och det hela utspelar sig i mina trakter bland Brösarps norra backar på Österlen. Jag hoppas få skicka i väg det till utmärkta lektören Ylva Carlsdotter Wallin i augusti.  Sen får vi se …

Men något annat jättespännande händer också. I övermorgon åker jag till Mocambique för att göra research inför ett nytt manus som jag (mycket schematiskt och ofullbordat) har i huvudet. Jag har länge tänkt att jag vill skriva ett manus, för 12-14 åringar som utspelar sig där. Och ja, jag vet hur svårt det kommer att bli att få till det… Men jag vill i alla fall göra ett försök. Min syster och svåger bedriver biståndsprojekt och fadderverksamhet i landet (http://www.ffbb.se/) Jag ska få följa med dem under två veckors projektuppföljning i Lifidzi i norra Mocambique (på gränsen till Malawi).

Hoppas inspirationen flödar när jag kommer ner – och att jag får möjlighet att prata med barn, ungdomar och lärare därnere. Ska bli hur spännande och kul som helst. Och lite, lite läskigt. Jag har varit i landet för 20 år sedan men det var i huvudstaden Maputo, det här blir ingen turistvariant. Det blir Africa – unplugged. Och ingen Facebook eller internet på sett tag. Vi hörs om två veckor!