Full fart i skrivartältet

IMG_1010[1]Redan tidigt i våras bestämde jag mig för att hålla en tvådagars skrivkurs på prov i sommar. För vuxna. För att utmana mig själv. Bevisa att jag kunde. Hade jag nu satsat ett helt år på en skrivpedagogutbildning måste jag ju praktisera den också! Fast när tiden närmade sig var det inte utan att de där berömda fjärilarna gjorde sig påminda i magen. Vad hade jag gett mig in på? Hur skulle det gå?

 

Men det gick bra.  Och inte nog med det, det var roligt också. Jag fick massor av energi och det bästa var att mina skrivkurselever också fick det. Det där magiska som brukar hända på skrivkurser hände: tystnaden, endast avbruten av ljudet av ivrigt raspande pennor, de glada skratten och de varma leendena vid uppläsningarna. Gemenskapen. Fast – den stora skillnaden var ju att nu var jag ledare och inte deltagare, och ändå, ÄNDÅ uppstod den där magin! Hurra!

 

Jisses, vad min skrivarsjäl älskar den där magin och det den gör med människor! Mina elever fick plötsligt kontakt med gamla minnen, sinnesförnimmelser, dofter, tankar, drömmar många saker kom upp till ytan – fastän vi alla kände varandra ganska väl sedan innan var det som vi närmade oss  ytterligare ett snäpp. Av att dela skrivmagin tillsammans.

 

Mina kursdeltagare var nöjda. Jag var nöjd. Med dem (så DUKTIGA ni var!!) och med mig själv som vågat och rott i land det hela.Kanske blir det en fortsättning, om inte närmaste tiden, så någon gång. Jag har huvudupplägget nu. Det handlar om att skriva för barn – det jag kan bäst, men med lite inläsning skulle jag nog kunna vidga begreppet till andra genrer. Grundbultarna i skrivandet är ju desamma.

 

Kursen fokuserade på skrivandets VAD och HUR. Vi gick igenom författarens verktygslåda, hämtade flera exempel från inspirerande barnlitteratur, samtalade om olika begrepp och uttryck, utbytte åsikter och erfarenheter. Och så gjorde vi massor av skrivövningar. Både enskilt och i par. En hel del med den grönskande trädgården runt ”skrivartältet” som bas. Som  tur var hade vi perfekt skrivarväder – inte för varmt och inte för kallt, ganska soligt och bara lite regn första dagen.

 

Min hjälpsamma familj skötte markservicen – det är viktigt att äta gott och ofta när hjärnan är aktiv! Stort tack till dem och stort tack till mina härliga elever också! Kanske någon av er blivit inspirerad att fortsätta skriva på någon av de där korta texterna med massor av potential som ni hade med er hem!

 

Ingrid Jönsson - 9 augusti 2015, kl. 21.02

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *