Historien om den sura nunan i min badrumsspegel

En vacker vårdag för inte så länge sedan fick  jag ett infall: ”Nu är du författare”, säger jag plötsligt rakt in i badrumsspegeln. Spegelbilden kröker lite på överläppen. ”Jaha, så du tycker att du kan kalla dig det nu?” ”Njaa …. ”svarar jag, ”efter två utgivna böcker på förlag tycker jag faktiskt det … Och bägge har förresten fått fina recensioner”, tillägger jag tyst när jag ser att det där leendet på mitt AlterEgoJante glidit över i en förarglig grimas. ”Jaja. Det lär dröja innan du kommer in i de RIKTIGA författarnas klass … men bara du är nöjd och glad så ….”

 

Jag rycker på axlarna och sprutar fönsterputs i nyllet på Jante och sen går jag ut i solen. Försöker förtränga den där rösten som jag hör ibland, och som  upprepar det där man ofta fick höra som liten: ”Gör dig inte till!” För jag tycker man ska göra sig till. VERKLIGEN göra sig till, följa sina drömmar och leva upp till sin fulla potential! Alldeles oavsett om det är drakflygning, schack, yllebroderi, företagsledande eller skrivande som man vill ägna sig åt.

 

Det slår mig att mina texter ofta handlar om detta: Att göra upp med sig själv och inse att man visst ÄR nån!

Just idag har jag gjort mig till igen. ”Och det gick så bra så”, som allas vår kära Astrid skulle sagt. Exakt vad jag har gjort (mer än kommit igång med min hemsida) ska jag berätta nästa gång jag bloggar!

Ingrid Jönsson - 7 mars 2014, kl. 11.34

En reaktion på “Historien om den sura nunan i min badrumsspegel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *