Boken om maskrosvalpen Edgar hade en tuff barndom. Precis som Edgar själv. Manuset skrevs ursprungligen till ett förlag som för tillfället hade en satsning på lättlästa böcker om hundar och läsning. Förlaget tackade dock nej till manuset och när inte heller ”mitt” förlag hade tid i pipelinen för Edgar inom närmaste tiden, trots att de gillade honom, började stackars Edgars golgatavandring bland förlagen.
Alla som någon gång skickat in ett bokmanus till ett förlag vet vad jag pratar om: Den ständiga pendlingen mellan hopp och förtvivlan kan knäcka den friskaste, för att tala Pippi-språk. Ett av förlagen var klart intresserade, jag fick bland annat se ett positivt lektörsomdöme, men de drog ut på beskedet väldigt länge. När jag till sist avkrävde ett svar blev det ett nej … När det då var som mörkast hände det som händer i alla sagor värda namnet, den goda fén, eller om man så vill, den räddande prinsen, uppenbarade sig och ställde allt till rätta. Den som fixade biffen var Isac på Beta pedagog och när jag sen fick Anna Westin som illustratör förstod jag att allt verkligen hade ordnat sig till det bästa.
SÅÅÅ fin boken om Edgar och Lollo blev med hjälp av Annas magiska fingrar och nu sprids den till läshungriga barn över hela Sverige (och till barn i de svensktalande delarna av Finland också, förstås) Massor av bibliotek runt om i landet vill ha ett exemplar!
Jag hade förmånen att få ha releasefesten på Tomelilla bibliotek och jag lovar, INGET jag tidigare har högläst för barngrupper och då har jag ändå jobbat som lärare i över tjugo år, har rört om så kraftigt i de små barnasjälarnas inre. INGEN är oberörd av Edgars barndom och lättnaden i deras ansikten när allt så småningom ordnar upp sig är tydlig. Och ordnade upp sig gjorde det ju för manuset också, trots att jag misströstade. Det sista som överger människan (och hunden) är som bekant hoppet.
Två böcker till om Edgar kommer det att bli. Kanske tvåan kommer innan årsskiftet, jag hoppas på det. Och dramatik kommer det att finnas också i de följande böckerna. Fast kanske av lite mer traditionellt slag.
