Hundar och andra viktiga grejer

Jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om min stolthet över att vara med i barnbokskatalogen och den lite pirrande känslan av att sitta och snickra på en författarpresentation till Författarcentrum Syd, men istället kommer det att handla om hundar.

 

Hundar har alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag är uppväxt med i kronologisk ordning: folkilsken bordercollie, halvblind golden retriever, sjövild beagle och bolltokig dvärgpudel. I tidiga tonåren upptäckte jag världens vackrast hund i en hundbok: Berner Sennen. Just nu är vi inne på nummer tre av rasen hemma på gården, tiken Tea fem år. Tea har egentligen bara ett fel: hennes matintresse tar sig stundom ohälsosamma proportioner. Som unghund fick hon en allvarlig maginfektion efter att ha slickat i sig resterna av sparvarnas frömåltider under fågelbordet i trädgården. Det resulterade i att hon blev inlagd på djursjukhuset i Hässleholm i tre dagar. I helgen (det är alltid då det händer …) var det så dags igen. Tea har alltid ansett att det där med att tugga maten är överreklamerat och en kokt potatis av ansenlig storlek fastnade i matstrupen. Den elaka päran kom varken upp eller ner och orsakade också viss andnöd. Den totala paniken var nära hos både familj och hund. Efter en timmes brottning i bilen fick hon till sist hjälp på djursjukhuset. Nedsövning, nedputtning av potatisen som fastnat precis ovanför magsäcken och spolning av matstrupe. Knepigt med klistriga envisa potatisar, vi får nog börja med mjöligare sorter, men i går kunde jag hämta hem henne efter en natts observation och droppintag.

 

Skönt att det gick bra den här gången också, men usch så nervöst det var i väntrummet innan vi fick besked att allt gått bra. Husdjuren blir familjemedlemmar – det tror jag säkert många håller med mig om – och livet stannar liksom upp ett tag när en familjemedlem är sjuk.   På bilderna ser ni den glupska damen och dessutom en ”bonusfröken” som jag då och då får besök av. Det är min dotters underbara bichon frisé – valp, Gunnel. Här poserar hon bredvid en halloweenkattpumpa som mina döttrar tillverkat .

 

I manuset som jag arbetar med just nu finns en hundvalp med. Också i mitt allra första, hittills opublicerade manus, förekommer en mystisk hund i en viktig roll. Jag håller tummar och tår för att mina bokhundar får komma ut ur skrivbordslådan och in mellan bokpärmarna!

IMG_4335IMG_3826

Ingrid Jönsson - 13 oktober 2014, kl. 10.42

4 reaktion på “Hundar och andra viktiga grejer

  1. Marja Beckman

    Tur att det gick bra för den glupska vovven! 😉 Jag tänker direkt att djur kan vara användbara i barnböcker, de är ju roliga och har sina speciella ”manér”. Sedan beror det förstås på vilken sorts berättelse du skriver. Låter spännande med en mystisk hund!

    Svara
    1. Ingrid Jönsson Inläggsförfattare

      Hej Marja! Kul att se dig här! Jo, den glupska vovven mår bra igen och behandlas för närvarande med lindrande medicin för slemhinnorna i strupen samt (mycket populärt) mjuk hundmat på burk. Den magiska hunden är en del i mitt manus som Ylva Carlsdotter, lektören, kikar på just nu. Jättenervös och spänd inför hennes respons. Den kommer vilken dag som helst.

      Svara
  2. Ingrid Jönsson

    Hej Ann-Charlotte!
    Ja, du har rätt i att det skulle kunna bli en bok! Teas panik var dramatik på hög nivå. Hela historien är en het potatis. Hehe …

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *