Åh, så långt läsåret har varit. Jag gillar mitt jobb som lärare, men ibland blir det lite väl uppslukande och då hittar jag inte alls någon tid och/eller kraft för mitt skrivande. Men snart ska det bli ändring: Nästa läsår kommer jag att endast arbeta 50%. Två dagar i veckan viker jag helt till eget skrivande, marknadsföringsåtgärder, skrivarworkshops och författarbesök! Välkommen att boka mig genom författarcentrum Syd!http://http://forfattarcentrum.se/forfattarformedling/forfattare/3249/Ingrid_J_nsson
Satsningen har inneburit att jag sagt upp en fast tjänst och kastar mig in på en ny arbetsplats i en ny kommun. Men det känns som det kommer att bli jättebra. Ibland måste man våga satsa. Rektorn har läst mina böcker och verkar förstå att dra nytta av min kompetens som författare och skrivpedagog. Jag är jättetaggad inför nästa läsår!
Och innan det blir det en lång semester med mycket skrivande. Bland annat ska jag ju sitta här och skriva: Nebbeboda skola utanför Olofström.
Jag har redan börjat läsa ”Poetiska törnbuskar i mängd”. En sammanställning av brev som Harry Martinsson skrev mellan 1929 och 1949. Hur spännande som helst. Tänk vilken resa den mannen gjorde under dessa tjugo år. Från hårt kämpande frilansskribent och poet som väntade nervöst på besked från förlagen till uppburen kulturpersonlighet och Nobelpristagare!
1912 – 1915 gick Harry i skolan här. Så här skrev han långt senare:
Skolsalen
Under höga järnkaminen
blinkar björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.
Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev i tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.
Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.
Ur Längs ekots stigar, 1978.